Bikt och själavård

Det finns stunder i livet då man har misslyckats, gjort orätt och sårat andra människor. Skulden tynger vårt samvete och skadar vårt förhållande till oss själva, till andra och till Gud. I bikten får man bekänna sin synd och lita på den förlåtelse som Jesus har lovat.

Vi kan bekänna våra synder för Gud under en allmän gudstjänst, i en stilla bön eller vid personlig bikt. Vi kan bikta oss för en pastor/präst, en annan församlingsanställd eller en annan församlingsmedlem. Den som mottar bikten är alltid bunden av tystnadsplikt. Pastorer/Präster har absolut tystnadsplikt.

Själavårdande samtal

I bikten kan också andra själavårdande samtal ingå. Under dessa samtal går man tillsammans igenom livssituationen och söker lösningar på eventuella problem. Sådana konfidentiella samtal förs ofta med en pastor, också utan egentlig bikt.

Bikthemligheten

Var och en som mottar bikt är bunden av bikthemligheten, dvs. tystnadsplikt gällande allt som kommit fram i bikten. Pastorer/präster har absolut tystnadsplikt, vilket betyder att de under inga omständigheter får avslöja något som de fått veta under själavårdande samtal eller bikt. Pastorn får heller inte avslöja vem som biktat sig för honom.

Övriga församlingsanställda har också absolut tystnadsplikt, men med två begränsningar:

  1. Tystnadsplikt kan under noga reglerade former begränsas av informationsplikt, anmälningsplikt eller vittnesplikt
  2. Den hjälpsökande ger tillstånd för konsultation och vidare hjälpsökning

Det som anförtrotts åt en församlingsmedlem är inte skyddat i lag, men församlingsmedlemmen har moralisk tystnadsplikt.

Enskild själavård och bikt hör till pastorns/prästens särskilda uppgifter. Med en pastor/präst kan man alltså föra ett samtal i förtroende om vad som helst som tynger ens sinne. Man kan ringa till pastorn/prästen, besöka honom under hans jourtid, eller i samband med någon kyrklig förrättning be om ett samtal.